Apropå outbildad!

Ursäkta.......jag VET att jag är överkänslig (och på gränsen till allergisk) när jag blir påmind om min låga status som outbildad. Reagerar oftast med värsta försvarsattacken, nävarna i luften och ett rejält förhöjt tonfall.

Ska nu försöka förklara varför och vilken inställning jag har till utbildning.

Tack å lov så är vi människor olika och helt klart med olika behov.

Att en människa känner det som sitt kall här i livet att operera hjärnor krävs såklart en viss "brinner för" faktor. Intelligens eller status har inte med saken att göra. Kunskap, på hög nivå, i ämnet är avgörande om man ska lyckas med sitt "brinner för" uppdrag. Sen att denna person inte åt sin frukost, snubblade med kniven och skar sönder en nerv..........ja, det måste man vara beredd att räkna med.

En annan person väljer att bli polis. Någon "brinner för" faktor finns inte utan status är huvudorsaken och bara uniformen i sig, deklarerar utbildning. Det visar sig att denna polis är pedofil.

Frisören på hörnet då ! vad har hon/han för status. Utbildning är i alla fall genomförd. Frisörens drivkraft är att "skapa" och dessutom får hon/han en annan människa att tycka om sig själv (kanske bara för stunden men ändå)

Störtloppsåkaren har väl ändå hittat "brinner för" faktorn. Det krävs väl en sån faktor om man verkligen vill åka 120 km i timmen nedför en (isig) snöbacke. Dennes såkallade status hänger på att komma först i mål. Om nu denna åkare INTE kommer först i mål så har hon/han ändå gjort det dom är riktigt, riktigt bra på och verkligen tycker om att göra.

Det jag försöker säga är:
STATUS i min värld är något man skriver på facebook !!
Jag har inget BEHOV av att ha status i samhället.
Helt outbildad är jag förstås inte, råkade ryckas med i statusförbannelsen och gick företagsekonomisk utbildning. Att gå den utbildningen är ett av det roligaste jag gjort. På frågan om min utbildning har gett mig status här i livet är svaret: Nej verkligen inte......så något förvirrad blir man ju.

När jag möter folk med BRINNER FÖR faktorn inspireras jag till att göra saker jag är BRA PÅ.
JAG TYCKER OM MIG SJÄLV fast jag är outbildad och utan status i samhället. Att inte"du" gör det ger jag blanka fan i !!! fast nä....nu ljög jag.....komplex uppstår !!!
Min BRINNER FÖR faktor har inte uppenbarat sig ännu. Kan ändå känna att dagens DRIVKRAFT är att skriva (av mig). Det är mitt KALL just nu.

Utbildning i all ära. Det skulle nog låta konstigt om man mötte en outbildad kirurg.....hmmm!
Själv kommer jag aldrig att bli kirurg. Tål inte se blod, eller är det helt enkelt så att jag inte är tillräckligt intelligent?
Är det för mycket begärt att man ska få göra det man är bra på utan 1 miljon i studieskuld. Jag undrar....

........eller är detta bara nån rymdiska jag pratar nu igen ;))