Mormor på sillplanet 1962
Jag hade varit på bio med bror. Pappa hämtade oss och berättade att mormor hade dött !! Å, Gud så rädd jag blev.
Mormor bodde hos oss. Hon och jag delade rum och säng. En bäddsoffa som var hennes sov vi i. Det var min absoluta höjdpunkt i min barndom. Mormor var religiös så hon lärde mig en bön vi alltid sa tillsammans.
Vertu Guð faðir, faðir minn, í frelsarans Jesú nafni,
hönd þín leiði mig út og inn svo allri synd ég hafni.
Hon fick läggas i kistan hemma i vardagsrummet. Det är ett vackert minne. Hon såg så slät och fridfull ut och jag fick pussa på hennes panna, farväl.
Jag växte på mig och fick "eget rum" men även om sängen bara var 80cm bred trängde jag mig in mot väggen för att göra plats för mormor som jag visste var hos mig i sin frånvaro.
Saliga söndag den 1 maj 2011 då jag fick minnas min älskade Mormor <3<3<3 min skyddsängel.
Tillbaka till nutid:
Att jag råkar ha ett städjobb idag kan jag inte låta bli att undra om hon har pennan i handen vid att skriva mitt öde :))))
Ja man kan ju undra.... Ett härligt minne!
SvaraRadera