Blogg100 - 3

Gårdagens bröd...

Jag läser en finfin bok som har denna titel - Gårdagens bröd. Den är skriven av en italiensk klostergrundare som har stor kärlek till MAT - Enzo Bianchi. Han berättar om sin uppväxt, om vädret, tuppen, och det som han kallar "jag tycker om dig", bland annat. Har inte läst ut, men ser fram emot fortsättningen. Den här boken valde jag lite noga - den är nämligen översatt av min vän, som är bagare, ensam mamma, jobbar extra, och har en hel gård att ta hand om. En driftig qool qvinna med andra ord - som går på knäna, fast är på bena.

Jag blev så full i skratt när jag läste Enzos ord "människans utveckling mot att bli mänskligare har onekligen gått via matbordet". Nu ska jag inte frånta Enzo hans upplevelse men... detta förklarar ju varför jag är som jag är! - som har en överlevnadsrelation till mat. Ge mig godis, så kan jag prata kärlek.

Det är alldeles underbart att ta del av andra människors berättelser, tycker jag (nu för tiden, bäst att jag tillägger). Det har inte alltid varit min grej att - läsa. Det såg Håkan till att jag började intressera mig för. TACK Håkan! Jag är ändå stolt över att ha börjat mitt intresse för litteratur som fyrtioplussare. Stoltast är jag över att min alldeles egna bok, är så ytterst opåverkad av andra författare, så jag har till och med fått bemärkelsen att jag skriver - unikt! Jag ska verkligen göra mitt innersta - att vårda det som en - diamant.

Jag beundrar min vän som har översatt denna bok så bra. Det är ingen enkel match att översätta från ett språk till ett annat. Man behöver verkligen kunna välja de rätta orden. Å andra sidan är det jättelätt, för dem som kan det.

Nåväl ... åter till Enzo, en klostergrundare som älskar mat. "När är man någonsin mänsklig" vill jag få svar på i någon bok. Till skillnad från Enzo, så har ju inte jag hittat mänskligare människor vid något matbord. Jag är nämligen så utomjordisk att jag hittar mänskligare människor i - MUSIK. Gårdagen är hur som helst minst lika viktigt som Idag, även om vi intalas hela tiden att glömma det som varit. Jag vill gärna komma ihåg gårdagens bröd. 

Detta var alltså mitt 3dje inslag i utmaningen: BLOGG100 

;)