Det finns då ingen hejd i mina desperata försök att skaffa - bidrag till samhällets cykel, dvs Inkomst. Nu har jag fått för mig - att jag har någonting att tillföra en annan människa, för att göra dennes dag lite lättare. Jag säger då det, jag tycks aldrig lära mig aldrig var gränsen går - det är bara allt det andra jag lär mig!
Jag läser aldrig jobbannonser som har överskriften "personlig assistent". Kan bara inte identifierat mig som en sådan som kan "ta hand om" andra än just - mig själv. Mina söner har ingen aning om vad jag pratar om. Min man däremot, håller fullständigt med (för en gångs skull).
Nåväl ... jag vågade ta del av en sådan annons, och det hände faktiskt någonting himla magiskt när jag läste den: "Du är mina armar o ben, knoppen sköter jag själv ;)"
HUMOR på köpet! Hur bra vore ju inte detta, liksom. Mina armar och ben är ju välfungerande, medan min knopp är utbränd. Detta kan ju bara inte bli något annat än - sammanstrålning! Och, just det! Däck kan jag byta också, det var liksom ett krav. Så ... jag bestämde mig för att trotsa allt som kallas för - Tyngdkraft - och ANSÖKA ;)
Vad ska man säga .. liksom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar