Denna dagen...

.... för 15 år sedan fick jag uppleva hur det är att förlora en närmast anhörig. 

Det var då jag fick det förskräckliga telefonsamtalet från min bror, som sa att pappa hade dött.

Jag minns att jag tittade på Rederiet på TV när samtalet kom, jag ramlade ihop på golvet och förbannade det faktum att jag befann mig - 100.000 - mil därifrån.

Bror hade kommit hem från ripjakt och påträffat pappa på soffan i vardagsrummet där han hade suttit med sin kortlek och lagt sin patiens. Han hade fått hjärtattack. Han skulle fylla 66 år en vecka senare.

Idag, den 16 oktober 2011 (så som alla andra 16 oktober) skänker jag många tankar till min Pappa som var den som alltid blev glad att se mig, som jag alltid hade nöjet att glädja, min pappa som var hård men rättvis, som talade om för mig vad jag kunde göra bättre. Det bästa jag visste var att göra Pappa stolt och varje gång jag lyckades med det, lever kvar i mitt minne.

Vila i frid älskade Far, du som har påverkat mig mest av alla

Jag hedrar minnet av dig

Kära minnen är Roliga minnen