Navelsträngen......

.....är redo att klippas.....

Min lilla bäbis, som råkar vara 19 år gammal, åkte upp till Jämtland för 2 veckor sedan för att besöka sina efterlängtade kompisar. Det är ju inte ett dugg svårt att förstå att han behöver sina vänner, jag är ju själv beroende ;)
Nu har han meddelat att han ska provjobba på ett företag i Östersund i 2 veckor och om allt går som planerat stannar han kvar där. Å lilla mor inser att första fågeln har flugit sin väg!

Det verkar vara en konst för oss människofolket att omgruppera.
Vad kan det tänkas bero på ?
Det är dagens fundering hos mig.

Det kom på tal, detta med "vänskap", på mitt underbara arbete idag. Falkenbergare anses som värstingar i gruppbildning som inte går att rugga. Alla känner alla och alla är släkt med alla...sas det.
Haha (å apan känner ingen:))
Har hört detta påstående vid flera tillfällen och förstår att det kanske är så. Jag försöker att jämföra med jämtarna och frågar mig om dom är så mycket bättre egentligen på att omgruppera, alltså ta in nytt folk i bekantskapet. Jag vill inte påstå att jag märkt någon skillnad.
Då skulle jag kunna kalla detta svenskt syndrom !!

Islänningar är inte alls på detta viset. Även om jag själv kan tyckas vara överdrivet "vänlig" av mig, så är det faktum att islänningar har det för tradition att bjuda in nykomlingar, vare sig dom vill eller inte.
Å då är inte som på det amerikanska sättet att man knackar på men en paj i handen ;)
Det handlar mer om att bjuda in nykomlingarna till olika aktiviteter, typ syjunta och dylikt.
När vi flyttade till Island 97 fick t.ex Pierre inbjudan direkt att spela fotboll med grabbgänget. Själv behövde jag inte bli inbjuden för jag bjöd in mig själv för det mesta :)) För sån vågar man vara på Island ;) En väninna (då nykomling) fick frågan "vad är ditt bästa minne av mig" och hon svarade "när du bjöd dig själv på kaffe hos mig" :))
Hahaha jag tror knappast att jag skulle bete mig på det viset här....hhihihihih
Är välanpassad numera ;)

Islänningar som bor i Danmark klagar på att dansken är ytlig.
Svensken är inte ytlig enligt mig. De är varma å goa :) man får komma så nära gränslinjen det bara går men sen är det bra.
Jag har många svenska vänner men kan räkna på en hand dom som släppt in mig "innanför dörren" ;)

Hmm...ändå är vi människofolket beroende av varandra !!

Nåväl....jag lär sova bra ändå....
Å så tänker jag fortsätta må gott ;)