Sidor

söndag 3 april 2016

Återvänder hem!

Sedan jag publicerade ett inlägg, på den här bloggen, har det runnit miljoner med kubikmeter av vatten till havet och mycket har hänt - i den bästa, och sämsta, av världar.
Idag upptäckte jag att min medicinska skrivandeterapi fattades mig, och jag stod inte ut en sekund till att vara utan - mitt skrivande. Jag funderade på om jag skulle starta ännu en ny blogg, men beslutade mig till sist att återvända - HEM, till Fru Iris, som är helt onischad - och bara skriva, om det jag känner för, just för stunden.

Jag har kommit igen efter den arbetsrelaterade väggen, blivit egenföretagare - och extraknäcker som föreläsare, så jag har verkligen gått vidare, med ett välfungerade arbetsliv, och känner mig framgångsrik. Tårtan till 1-års dagen är beställd.
Smekmånader är underbara, känslan av framgång likaså, men det innebär ju inte att man inte behöver medicinera sig mellan varven.
Mitt skrivande, som är den enda medicin jag tar mot alla mina psykiska åkommor, blev liksom "slut i lager" när jag insåg att mitt företagande skulle bli en framgång, så det blev uppehåll - i effektivt medicinskt skrivande.
Jag prioriterar lite fel emellanåt, och det gör man visst ibland. Jag känner mig plötsligt jättestressad - helt utan en rimlig anledning! Det är då tur att jag förstår vad denna stress grundar sig i - nämligen bristen på skrivande.
Det är ljuvligt att sätta sig här i kammaren, känna hur hjärncellerna samlar sig, retirerar till den gemensamma platsen - på huvudkontoret, till grundinställning, där de rör sig i takt till Darins ljuva stämma och "Ta mig tillbaka - till de stunder jag vill känna igen".

Jag vill inget hellre än känna igen de stunder då jag var sjukt trött, fattig, hungrig och nära hemlös. Faktum är att jag aldrig någonsin kommer glömma det, för allt detta har gett mig den fantastiska framtid som jag lever just NU - i ett liv där jag kan betala mina ekonomiska skulder, har tak över huvudet, mat på bordet och unnar mig fika på stan, med en vän - ofta.

Mina inlägg kommer jag inte att dela på sociala medier (mer än detta då). Mitt behov av att bli sedd och hörd kommer att tillfredställas på andra ställen, men självklart är du välkommen att följa mig här och interagera genom kommentarsystemet.
Din närvaro kommer jag att känna ändå <3






tisdag 18 november 2014

Ny adress!

Jag har vänt blad igen och bloggar nu på en annan sida :)
Har nicshat upp mig mig nu och skriver om livet  



Välkomna att följa mig där om ni vill

...


torsdag 12 juni 2014

Nytänkande?

Jag får väl börja detta inlägg med ett "Tyvärr", men jag får inte ha några synpunkter på följande media. Mina åsikter liksom passar inte redaktionen, på Smålandsposten. Men detta sorgebarn har jag följt, länge.

Här är en politiker intervjuad om en situation på BUP i Växjö. Kommentarfältet är fyllt av olika åsikter vilket är naturligtvis tillåtet - att ha olika åsikter. Det jag uppmärksammar är att "folket" vill gärna göra denna skrivna artikel, denna intervju med en politiker - till en VALFRÅGA. 
Ja, det är förstås valår i år, men det "folket" tycks glömma bort varje gång det publiceras en artikel om detta sorgebarn är att BUP har varit kritiserat under 20 års tid, bytt politiskt styre ett antal gånger, samt har ett oräkneligt antal verksamhetschefer bytts ut, under dessa 20 år. 

Nuvarande verksamhetschef provade tänka på ett annat sätt (jag kallar det gärna nytänkande) men det är liksom inte tillåtet. FOLKET styr, punkt och slut. Ledning ska inte finnas på BUP för att ändra metoder. Den ska göra som de anställda säger, punkt och slut. Det tycks vara vägen för att sorgebarnet BUP i Växjö ska få fokusera på den uppgift de egentligen har, och då kanske, förhoppningsvis få de närmaste 20 åren fria från skriverier av smp. Fast det vore för mycket begärt med tanke på att denna tidning livnär sig på sitt "vinnande koncept" = NYHETER SKA OROA!

Det jag skulle önska av smp är att de visade på lite historisk FAKTA om hur BUP har sett ut i de 20 år - som det har varit så "icke välfungerande". Det kan de givetvis inte, för då skulle vi, som följer detta mediafall, bli lite mer förståndiga om hur en tidning arbetar. 
Vill någon på smp förklara för mig hur det kommer sig att vi inte får läsa om de andra verksamheterna inom denna politiska organisation? Ortopeden? Kostenheten? Vilken som helst! Hur kommer det sig att allt fungerar så bra där? Eller gör det inte det? Eller är det de avdelningar som smp inte har någon koppling till?

Varsågod och ta del av ännu ett journalistisk misslyckande - det är en åsikt jag har!

söndag 30 mars 2014

blogg100 - 30

Dagens framgång...

Ja, det var på tiden att den här framgångskänslan infann sig igen. Har saknat den ett tag nu. Jag har fäst fokus på bokutgivning på Island och forskat på bokförlag där som kan tänkas vilja...
Mestadels har jag kontaktat de små, alla mina framgångar händer genom - små magiska händelser. Men bara för att prova mina vingar så fick väl det STÖRSTA även ett mail från mig. De var de, det STÖRSTA, som svarade mig - inom en kvart, på en söndag!!!!! De vill läsa mitt manus, inför eventuell utgivning!!!!!!! 
- va! Va! VA! Hur ...
Jag ramlade förstås av stolen och slog i huvudet och gjorde illa det - och allt det. Men sedan slog det mig, lite skonsammare, att JAG ÄR FRAMGÅNGSRIK NU! 



Look sharp ;)

lördag 29 mars 2014

Blogg100 - 29

Icke att förglömma...

Sicken underbar dag! Så underbar - att jag har totalt kommit av mig i bloggandet för att leverera mitt inlägg nr 29 i #blogg100 utmaningen. Men någon press känner jag inte. Ni ska veta att nästa vecka åker jag ut och reser så då kan det mycket möjligt bli - uppehåll ;)

Nåväl, dagen idag. 
Jag har använt den till massor med nyttiga saker. Började med att skriva ett himla fiffigt meddelande som sedan skickades till Sverige fakulteter. Blev ju nästan högfärdig på det! Varför är detta ord "fakultet" så himla märkvärdigt? Jo, klart! Det kommer ju från romarna! De kunde de. Tur att jag hade min systerdotter - in stereo, för att jag komma ihåg dagens årtal - 2014.

Jag inbillar mig att min berättelse, i min bok, ska kunna åstadkomma en förändring i - världen. Det är hälsosamt att ha drömmar - som man aldrig kan förverkliga, för hur roligt vore att förverkliga en dröm? vad ska man drömma om då, liksom.? Mitt team är på resande fot, men snart kommer de tillbaka alldeles laddade och färska och gör sin insats för "en bättre värld".

Det jag roar mig med nu är - översättning. Jag skrattar och kliar mig i huvudet över mina alldeles egna uttryck - som jag har väldiga problem med att översätta till mitt modersmål. Jag ska dela med er liten textremsa, bara för att jag vill...

Från dina ögon sprutar eldens lågor
som låser sig i dina tankar
Från din mun kommer mäktiga ord
Det är ödet som säger det allt
Jag vet du kan allt
Jag vet du förstår allt
för du är min hjälte
och jag är en docka
och eftersom du kan allt
och eftersom du förstår allt
så kan du få äga mig
voodooman

Min systerdotter made my day hur som helst, med sin ljuva stämma, i denna duett :D





fredag 28 mars 2014

Blogg100 - 28

Stolt idag...

Nu igen! Jamenvisst! Den där stolt-känslan tycks infinna sig, ungefär för jämnan - här hos mig. Idag har jag bokdag. Den här magiska bokresan räddar mig helt i den annars extremt svåra ekonomiska uppförsbacke jag befinner mig i just nu. Kan bara inte begripa hur det kommer sig att jag inte får arbete. Men gudarna har andra planer för mig, så är det bara med det...

Jag har blivit uppmärksammad av min hemby på Island, Raufarhöfn. De har varit i kontakt med mig angående min bok och nu publicerat en artikel om mitt bokutgivande här i Sverige, på sin web. Fantastiskt roligt tycker jag - och mina rötter försvinner ingenstans ifrån mig. Vet man sina rötter - så kommer man långt här i livet.

På grund av den uppmärksamhet min hemby har gett mig och min bok, så väntar många läsare på Island efter att boken ska komma ut på isländska. "Väggen" är förstås inte bara ett fenomen i Sverige, den finns dessvärre lite här och där i världen - alltså i I-länderna då förstås (bäst man tillägger).

Min bok är inte tänkt i - pengar, så någon ekonomisk trygghet kommer den inte att ge mig, även om jag känner mig lugn inför pensionen :) Mitt författarskap kommer att fortsätta vara min, så otroligt givande, fritidssyssla. 

Jag är STOLT över mina RÖTTER 
och låter här medfölja ett klipp därifrån, så varsågoda:






torsdag 27 mars 2014

Blogg100 - 27

Det ska vara eländigt...
...för annars är det inge roligt!

Mitt stora stora stora bekymmer, just nu, är min uteblivna basinkomst. Här hemma hos mig bor vi tillsammans, fyra vuxna. EN av oss har inkomst, en har något som kallas ungdomsgaranti och två är helt utan någon som helst - basinkomst. De två, har orsakat denna uteblivna basinkomst helt på eget hand (det ska icke förglömmas att ta det till handlingarna).

En gång för länge länge sedan var jag medlem i en fackförening, som var ansluten till en a-kassa. Jag betalade min avgift, plus extra avgift för utökad säkerhet, ifall något skulle hända. Detta var enkelt  - drogs direkt från lönen. Det var tryggt - och eventuell osäkerhet blev säker. Det var till och med så bra att vara medlem i denna fackförening att jag kunde få mer pengar i plånboken, om jag var i arbete och arbetsför. Till råga på detta, så kunde denna fackförening ta mig ur arbete om inte arbetsgivaren gjorde som facket krävde av dem - med att strejka.
Så såg min trygghet ut för länge länge sedan.

En iskall dag, för länge sedan blev min tillvaro inte så trygg. Jag rycktes ur arbete och hade inte "alla hästar hemma" under väldigt lång tid - framöver. Den ekonomiska tryggheten råkade bli en del av "de hästar - som lämnade stallet".
Jag blev sjukskriven, för väggen hade blivit min!

Facket har inte för uppgift att bry sig om sjuklingar. Deras uppgift är att ge arbetsgivarna bekymmer. Jag som hade, med gott samvete, trygg, och med stabil inkomst betalat min avgift till fackföreningen i flera år, blev värdelös för dem eftersom det inte var min huvudsakliga prioritet att ta hand om den delen av min tillvaro, då för stunden. Lika lite som de brydde sig om mig som sjukling, lika lite brydde jag mig om dem som - trygghet. Naturligtvis blev jag utslängd - för det är ju så de gör, och de pengar jag betalat till en fackförening under flera år, blev registrerade som - bortkastade, för det är ju så jag gör.
Idag... är konsekvensen på plats.

Nåväl, jag har ett förslag till Facket. Baka in försäkring i försäkringen. Det finns nämligen ingen väggarbetare som har lust att ta ansvar för sådana oviktigheter som att betala en fackföreningsavgift när annat VIKTIGT arbete är på agendan - med uppgiften att överleva.

Jag har fått nytt jobb nu. Eventuellt får jag betalt för det, av staten. Uppgiften är att registrera mina arbetsansökningar, skriva ut tre månades utdrag från de hemmahörandes bankkonton så de ska få redovisat vart våra pengar tar vägen. I uppdraget ingår även att räkna ut hur mycket jag kommer att tjäna detta år. När jag har gjort mitt jobb - då ska "staten" bestämma sig om VI kan få bostadsbidrag alternativt ekonomiskt stöd.

Ser fram emot lönespecen...


onsdag 26 mars 2014

Blogg100 - 26

Jag är så rik...

Igår blev min postlåda, här utanför min dörr, inte bara fylld av sådant som vanligtvis framkallar känslor som skuld, skam och dåligt samvete. Dessa har nämligen upphört att infinna sig här i min värld. Nuförtiden innehåller den mestadels - rikedom, till mig.
Igår hade jag fått en försändelse, en gåva, som väntade mig - där i min postlåda, från den underbaraste av människor, som jag tycker så mycket om, som har varit en stor del av mina framgångar, som följer mig av intresse - och som tänker ofta på mig. En sann mentor.

Jag öppnade försändelsen. Den innehöll ett vykort med en glad och kärleksfull hälsning - till mig. Motivet på vykortet var en "matmor", utan ansikte, som håller i en skål full av musslor. "En skål med blåsvartglänsande musslor plockade bland blåstången i Stigfjorden på Västkusten" förklarade bilden, ett citat ur boken "Det blå" av Åsa och Håkan Wettre. 
I kuvertet fanns också en bok. Den var signerad - till mig, från författaren Elin Olofsson som önskade mig lycka till med mitt författarskap. Jag fylldes av kärlek, till min nyvunna rikedom, litteraturen.
Boken bär titeln "Då tänker jag på Sigrid". Det är en roman. Elin är från Tulleråsen - i Offerdal, Krokoms kommun, Jämtlands län, trakten som jag en gång kallade - hemma.

Hur långt räcker Kärlek? Hur långt räcker ett Tack?




tisdag 25 mars 2014

Blogg100 - 25

Om demokrati...

Jag vet. Jag borde vara glad och tacksam över att inte ha lönat arbete, för vad är väl det att eftersträva när jag kan sitta här arbetslös, utan inkomst, nyutexaminerad från folkhögskola som behörig till högskola, med en hel massa värderingar - och åsikter, som jag faktiskt står för.

Idag är jag bakåtsträvande och vill tillbaka till Katrinebergs folkhögskola. Där är det tillåtet att utvecklas, göra på ett annat sätt och uttrycka sin åsikt. Det jag lärde mig på folkhögskola var bl.a att demokrati är en värdefull frihet vi har. Vi lever i demokrati där tryckfrihetsförordningen är en grundlag, samt yttrandefriheten. Grundlagar mina vänner.

Jag har följt ett mediafall under en lång tid. Detta fall ligger mig nära om hjärtat då jag faktiskt gjorde en hel skoluppgift på just det fallet (som jag faktiskt fick godkänt för, tack och lov). Ämnet var samhällskunskap och uppgiften var "ska media roa eller oroa". Detta fall blev dessutom en del av min bok som en grundläggande övning i att bilda mig en åsikt, genom samhällsinformativ "fakta", och stå för den.

Idag tycks inget ha förändrats, mediafallet fortsätter att vara "ett fall". Barnpsykiatriska klinikien i Växjö är uppenbarligen den klinik som "gud inte vill ska gå bra för". Vem det än är, som sitter på en politisk post, ledande stol eller gör grovjobbet, så är bara denna klinik dömd att misslyckas. Ingen, obs INGEN, får tillåtelse att segla denna skuta in till hamnen. För mig verkar tjugoårs elände på denna klinik - ha gått i arv. Vem fick ärva eländet - jo, en svensk tidning kallad Smålandsposten. De är de som driver och vårdar detta - arv. Nu råkar journalisten, som har skrivit sedan jag uppmärksammande detta fall, heta Andreas... och en Iris är portad från att uttrycka en åsikt i denna tidning. Min kommentar blev liksom - dismissed! Jag glömde förstås skriva "jag tycker så mycket om din journalistik Andreas".

Nåväl, min kommentar får jag publicerad hur som helst, här på min egen blogg. 

Spännande med "ny rapport" om Bup. Det tycks inte spela någon som helst roll vilka åtgärder som vidtas för att åstadkomma en förändring inom Bup. Denna verksamhet tycks vara dömd att misslyckas som en vårdinstans inom Kronobergs landsting. Känns tryggt att Andreas sköter sin uppgift "korrekt"! Jag tycker han kan redogöra för oss hur detta "trolleri" har gått till, det bör finnas dokumenterat någonstans. Lite nytänk i journalistiken vore önskvärt här.


Skulle du få för dig att vilja lämna en kommentar till detta inlägg, så kommer den att publiceras ;)


måndag 24 mars 2014

Blogg100 - 24

Det står inte stilla...

Egentligen har jag inget annat att prata om än mitt så extremt spännande - arbetssök:
"Om Du inte hör något från oss inom två till fyra veckor har vi valt att gå vidare med andra sökanden. Vi behåller gärna Din ansökan för eventuella framtida rekryteringsbehov."

För att göra mitt liv lite roligt istället för spännande... då är det faktiskt ingen vanlig dag idag. 
  • Min älskade syster fyller år idag. Femtiotvå bast! 
  • Till råga på det förökade sig släkten med en vacker liten gosse denna morgonen. 
  • Jag har blivit bjuden på bröllop - ja, kärlekens tid är den absolut bästa. 
  • Det är på agendan att jag åker till Island för att fortsätta arbetet med min bok, den har jag snart översatt färdigt och det seriösa sökande efter bokförlag på Island som är villigt att ge ut den där, behöver göras - på plats, helst. 
  • Ännu en rolig sak är att jag har två kusiner som representerar Island i år i Eurovision song contest
Med andra ord... det ska va' gott o leva annars kan det fetkvitta ;)

HEJA ISLAND