tänker efter.....

... och undrar hur OND eller GOD är jag!!

Upptäckte att en samling pant (i förrådet) hade blivit lite överdriven, så jag tog med mig fyra papperspåsar till affären, då jag ändå skulle handla.

En utav två maskiner var ledig, men vid den andra var en tjej som hade hel vagn med pant. Jag ställde mina påsar under maskienen, och började på min första utan bekymmer. En A-lagare ställde sig bredvid mig och frågade om han fick gå före. Han hade en vanlig påse med pant (av värde 15 kr) som han tydligt hade plockat från soptunnor. Han var precis som en a-lagare förväntas - påverkad, ovårdad och stank alkohol, men han var trevlig.

Jag tyckte självklart att han kunde gå före. Stoppade in de 4 burkar jag hade kvar i påsen, skrev ut kvittot och ställde mig åt sidan. 

Under tiden tittade jag på mina tre påsar jag hade kvar under maskinen ..... kom på mig själv undra om han skulle fråga om han kunde få någon burk av mig (men det gjorde han inte). Strax innan han la in sista burken i maskinen funderade jag om jag skulle plocka upp några burkar och säga varsågod till honom ..... men det gjorde jag inte! 

Han var nu klar, skrev ut sitt kvitto och gick.

Jag fortsatte mitt uppdrag, pantade klart, handlade det jag skulle och gick hemåt. När jag gick där på stigen, så blev jag störd av att jag inte genomförde min spontana tanke att erbjuda några burkar till a-lagaren. Hade förmodligen "sovit lite bättre" med den "goda" gärningen i hjärtat så vi inte pratar om honom som hade fått bidrag till "filmjölk".

Min tanke kring denna vardagliga händelse skulle inte sluta helt där ... nä då!

Berättelsen om Historien - Historien upprepar sig 

Nåväl....

Jag undrar inge mer; hur ond eller god är jag?

balans finnes