Blogg100 - 26

Jag är så rik...

Igår blev min postlåda, här utanför min dörr, inte bara fylld av sådant som vanligtvis framkallar känslor som skuld, skam och dåligt samvete. Dessa har nämligen upphört att infinna sig här i min värld. Nuförtiden innehåller den mestadels - rikedom, till mig.

Igår hade jag fått en försändelse, en gåva, som väntade mig - där i min postlåda, från den underbaraste av människor, som jag tycker så mycket om, som har varit en stor del av mina framgångar, som följer mig av intresse - och som tänker ofta på mig. En sann mentor.

Jag öppnade försändelsen. Den innehöll ett vykort med en glad och kärleksfull hälsning - till mig. Motivet på vykortet var en "matmor", utan ansikte, som håller i en skål full av musslor. "En skål med blåsvartglänsande musslor plockade bland blåstången i Stigfjorden på Västkusten" förklarade bilden, ett citat ur boken "Det blå" av Åsa och Håkan Wettre. 

I kuvertet fanns också en bok. Den var signerad - till mig, från författaren Elin Olofsson som önskade mig lycka till med mitt författarskap. Jag fylldes av kärlek, till min nyvunna rikedom, litteraturen.

Boken bär titeln "Då tänker jag på Sigrid". Det är en roman. Elin är från Tulleråsen - i Offerdal, Krokoms kommun, Jämtlands län, trakten som jag en gång kallade - hemma.

Hur långt räcker Kärlek? Hur långt räcker ett Tack?