Blogg100 - 10

Att välja sitt levebröd...

Det där med att välja yrke är högaktuellt här hemma hos OSS.

Vår 19-åriga son har fått alldeles klart för sig vad hans "kall" är när det gäller arbetslivet. Enligt honom är han ämnad att befinna sig på krigsfronten - och försvara det som behöver försvaras. VI, hans föräldrar, tycker förstås att han kan gott bli "präst" istället, men tyvärr så är det inte det som lärs ut på - GMU.

Han är målinriktad vår 19-åring. Att han råkat totaltappa motivationen, så här sista terminen på en ekonomilinje  på gymnasiet, och därmed riskera att inte gå ut med slutbetyg, berör inte honom. "Skiter det sig, så skiter det sig, och jag tar ett extra år på en - värdig skola. Jag ska gå utbildning på GMU! PUNKT!" säger han.

Vår 19-åring gör sina förberedelser, så som bara han kan. Igår kväll satte han oss ned och sa:

"Nu ska ni föreställa er, att det knackas på dörren och utanför står en man med ett kuvert. Mannen säger: Jag beklagar...osv! - Hur gör ni då?"

Uhhh, puh, alltså, ja du.....

- Jo, då skulle jag blunda i 7 sekunder medan jag känner känslan att min son dog när han gjorde det han älskade. Och sedan skulle jag gråta i 3 veckor, sa jag då.

Jag fick en applåd... även om han tyckte att 3 veckor var onödigt lång tid för tårar.

Vad pappan sa, dokumenteras inte här.

Idag ska jag vara här och nu... tack så mycket :)

ge det 30 sek tysnad ... för att sedan höra ljuv musik!